Tro nu för fan inte att jag vet vad jag håller på med. Jag är 19 år och vet inte ens vilka kläder som ska tvättas i vilka grader. Jag råkade ha diskmedel i tvättmaskinen senast förra veckan. Bara att starta den här bloggen var mer krävande än en mönstring. Man behöver typ uppgradering 12 på datorn och jag har uppgradering 11,7. Så sjukt segt. Efter många om och men har jag i alla fall denna nu. This is the one.
"Hur ska du då använda denna blogg du kämpat så hårt för?" undrar ni såklart. Det undrar jag med. Men jag kan berätta vad jag vet än så länge så vi är på samma sida i alla fall. Lite som att den här bloggens syfte är ett mysterium vi försöker lösa tillsammans med de ledtrådar vi har. (Jag kommer för övrigt referera till ett mycket abstrakt "vi" och "ni" och låtsas att bloggen har ca 5000000 läsare framöver. Det motiverar mig till att skriva och förklara tydligt/tydligare är om det bara skulle va för mig själv. Ni fattar. Nu kör vi.).
Det är nämligen så att jag studerar på en folkhögskola som heter Lunnevad. Under i princip hela året ska vi utföra ett fördjupningsarbete. Alltså ett riktigt fördjupningsarbete med metod, tidsplan, frågeställning, källor osv. Hela skiten. Hur intressant och spännande det än är blir det en liten kortslutning i hjärnan hos tjejen som fick f-varning i SO för att mina uppsatser "Påminner mer om prosa än en utredning". Jag inser nu att den här bloggen redan hunnit falla ner i exakt samma fälla.
Aja, det är inte tanken att bloggen ska bli uppsatsen ändå. Uppsatsen skrivs i ett mycket mer deppigt och formellt word-dokument. Jag vet inte ens om "uppsats" är rätt ord, mina lärare kommer säkert ha en synpunkt om det. Men rock'n'roll det här är min blogg, mina ordval, jag bestämmer.
Jag tänker mig att bloggen kommer bli en skjuts på vägen för mig. Ganska tidigt in i uppgiften insåg jag nämligen att man kommer behöva tänka (fan). Men inte bara tänka, utan också resonera för att sedan minnas allt man tänkt och resonerat kring för att till slut formulera det, och inte bara formulera det, utan också formulera det BRA. Och gissa vad? Jag tänker, resonerar, minns och formulerar bäst i text (svårt att tro efter uppbyggnaden på de senaste meningarna, men så är det).
Men för att det ska bli bra måste det vara en fri text. Annars övertänker jag bara. Och det är en lustig liten skillnad mellan att tänka mycket och att övertänka har jag förstått. Exakt vad den skillnaden är står mig fortfarande otydligt. Men jag ska försöka tänka mycket, inte övertänka. Därför har jag skapat en blogg.
SÅ lite om själva fördjupningsarbetet nu då. Jag studerar då dans och därför ska mitt (och alla mina klasskamraters) arbete ha något med dans att göra. Man ska kunna göra både ett teoretiskt och ett praktiskt arbete under processen (alltså både läsa källor, skriva lite och så men också dansa/röra sig utifrån olika frågeställningar typ) och införskaffa lite ny kunskap. Jag har bestämt mig för att mitt fördjupningsarbete ska handla om skrivande/text och dans i relation till varandra. Senaste veckan har jag jobbat med att smalna ner det lite och kommit fram till att jag vill utforska, kanske utforma, olika metoder och sätt som dans och kreativt skrivande kan mötas i skapande-processer. Otroligt flummigt, jag vet, och då är det ändå den nedsmalnade versionen. Så är det att gå estet.
Resonemanget bakom mitt val av område handlar mycket om egoism. Jag älskar dans, jag älskar text och jag använder redan text som hjälpmedel i princip varje gång jag ska skapa dans, dock utan en konkret metod. Helt enkelt var mitt val baserat på intresse, vad jag redan kan lite om, vill få fördjupad kunskap inom och tror att mitt dansande och skrivande kan gynnas av framöver.
Sen, som en liten sidoparantes hade det ju varit fint att få dela med mig av vad jag utforskat och kommit fram till för andra. Tanken av en liten workshop har passerat mitt skallben, men det är alldeles för långt fram för att kännas viktigt att fokusera på nu. En worksohop skulle dessutom kunna räknas som en slags produkt och det är skapandeprocessen jag vill fokusera på i första hand. Sen leder ju många skapandeprocesser till en produkt iofs, men som sagt, det är framtidens bekymmer.
Jag har en liten idé jag ska försöka komma igång med så snart som möjligt kring hur jag ska påbörja mitt praktiska arbete. Det finns ju nämligen olika utformade metoder för skapande/utforskning inom både koreografi, improvisation och skrivande. Planen är att försöka översätta dessa metoder på ett sätt så att jag till exempel skriver fast utifrån en koreografisk metod eller dansar baserat på nån variant av en skrivteknik. Min vän W påpekade dock, ack så klokt, att jag inte har någon jävla aning om vad för slags dans och vad för slags text jag vill fokusera på. Det kan bli lite otydligt vad jag håller på med då, ja. Inget svar på frågan har tyvärr uppenbarat sig för mig ännu så jag tänker bara tuta och köra ändå och hoppas på det bästa.
Målen jag har inom närmaste framtiden är alltså att formulera en ordentlig frågeställning, hitta lite källor, påbörja det praktiska arbetet, hittat ett förnuftigt svar på min väns fråga och fortsätta skriva bloggen som hjälp för mig själv och dokumentation av vad fan jag håller på med. Heja mig.
Tack alla 5000000 följare för att ni läser! På återseende
Vad? Varför? Hur?
Back to buisness sådär en månad sent. Det är faktiskt inte mitt fel. Annat har prioriterats. Min skola gör som den icke bör ibland kan jag tycka. Men det får man läsa om i en annan blogg (min dagbok), det här är fördjupning.
Så vad har egentligen hänt sen sist? Vilka upptäckter har mitt flitiga arbete lett fram till? Har jag behövt gå till biblioteket i en trenchcoat, blåsa dammet av en bok och använda förstoringsglas? Har jag balanserat på gränsen mellan genialitet och galenskap?
Så många frågor! Men låt oss ta det från början : Jag heter Emma.
Sådär ja, nu har vi det ur världen. Glömde berätta det förra inlägget. Jag heter Emma och den senaste månaden har jag mest prokrastinerat mitt skolarbete. Lite av en besvikelse, jag vet. Men faktum är att det kanske var just vad som behövdes, för jag är tillbaka med helt ny klarhet. Jag har ett "Vad" jag har ett "Varför" jag har ett "Hur". Halleluja prisa gud. Här kommer dom:
Vad?????????
Jag ska utforska hur dans och skrivande kan delta och bidra i skapandet av varandra på olika sätt.
Jag vill lära mig mer om olika metoder för att skapa inom de båda konstformerna.
Jag ska prova att göra dans utifrån text och text utifrån dans. Djupdyka, dokumentera och konkretisera vad som faktiskt händer i en sån process för mig.
Skapande på olika sätt i fokus snarare än produkt.
Varför...? (denna har jag frågat mig själv många gånger)
Precis som jag förklarade i förra inlägget är många av anledningarna varför jag gör detta först och främst själviska. Det bygger på eget intresse och egen vinning. Jag gör liksom detta mer eller mindre medvetet redan. Skapar sällan dans utan olika meningar eller ord i huvudet och skapar sällan text utan rörelse i åtanke. Det bara blir så för mig. Jag kan inte förklara hur eller varför dock. Därför är det en av anledningarna varför jag gör detta, för att skaffa en teoretisk grund så jag kan förklara både för mig själv och dela med mig till andra.
Hur?!!?
KÄLLOR
Jag jobbar tappert på med att hitta källor. Hade praktik hos Anna Koch på Weld (värt en googling om ni inte har koll) och hon gav mig faktiskt några böcker som jag kanske kan använda eller ta inspiration ifrån på olika sätt. Jag vet faktiskt inte riktigt ännu då jag inte läst dom, men ser fram emot att göra det.
Boken Kreativt skrivande. Övningar. fakta. inspiration skriven av Fridha Henderson och Lina Frid har jag också i min ägo. Den kommer nog fungera fint som källa för olika metoder att skapa text.
Min vän D ha gått en kurs på Karlstads Universitet där de fick lära sig om olika sätt att skapa dans. Hennes anteckningar där ifrån kanske jag kommet ta mig en glutt eller två på.
Man kan argumentera att jag behöver några fler källor. Men jag väljer att ta det lite mañana. Antingen så hittar jag dom eller så hittar dom mig. Jag går dit vinden tar mig osv.
UTÖVER KÄLLOR
Så ska jag prova på och experimentera med de olika metoderna jag läser om. Se om jag känner igen några och vad som är helt nytt.
För att göra text utifrån dans ska jag hjälpa Fryshusets utbildning för yrkesdansare åk.2 att skriva texter till sin slutproduktion. Mina vänner V och S går där och S hörde av sig till mig för att fråga om jag kunde tänka mig att hjälpa till. Så nu ska jag skriva dikter baserat på videoklipp av deras danser och deras beskrivningar på tema och vad de vill förmedla. Mycket spännande! Ska försöka stanna upp mer än vanligt i processen och reflektera för att sedan dokumentera här. Så håll er uppdaterade för det smaskiga inlägget!
För att göra samma sak fast vice versa (dans baserat på text) tänkte jag utnyttja ett annat projekt vi har här i min utbildning. På måndag ska vi börja skapa solon. Vad passar inte bättre än att jag skapar mitt solo baserat på någon slags text då!? För bra. Funderar redan nu hur abstrakt jag ska gå. Solo baserat på dikt? Solo baserat på bok? Solo baserat på recept? Solo baserat på arga insändare? På måndag smäller det oavsett, det blir nog skoj.
Att utforma en workshop hade nog hjälpt mig konkretisera mer också. För precis på samma sätt som jag har bloggen för att det är lättare att förklara när man låtsas att det är inför andra, är workshopen där för att pusha mig till att uttrycka vad jag tänker och kommer fram till på ett bra sätt.
Jag måste göra en tidsplan också.
...
Sådär. Det blev väldigt formellt och kantigt idag. Men det är vad jag har att koma med efter en månads ide. Nästa inlägg kommer nog fokusera mer på mina kreativa processer, men jag kan inte lova något. Mindre formellt blir det i alla fall, jag tycker det är så trist att skriva sånt men ibland är det nödvändigt för att vi ska vara på samma sida kring detta framöver. Hasta luego så länge, på återseende!
Fryshusets kyla- att skriva text till dans
Jag har fått möjligheten att hjälpa Fryshusets utbildning för yrkesdansare åk2 med texter till deras slutproduktion, detta är min dokumentering av processen. Jag vill dock börja med att tacka Fryshuset för äran att få hjälpa till med en produktion ni arbetat så hårt med. Delar av inlägget är kritiserande mot skolans pedagogik, det tar inte bort faktumet att jag tycker ni alla är otroliga dansare, eldsjälar fulla av kreativitet. Önskar alla era drömmar får gå i uppfyllelse.
Med det sagt, här kommer inlägget
...
Inget personligt mot någon på Fryshusets yrkesutbildning men vi är väldigt olika på väldigt många sätt. Jag är djupt troende på att pedagogik där man rangordnar och konstant jämför elever inte kommer hålla i längden. Jag tycker inte man behöver pressa folk tills dom gråter och svimmar för att "det är så dansvärlden ser ut". Men alla tycker olika, så jag antar att det är bra att det finns en skola för dom som har andra åsikter och prioriteringar än mig också. Men ska jag vara helt ärlig tycker jag faktiskt, baserat på den lilla inblick jag fått genom åren, att fryshuset verkar vara en smått sektig skola. Därför blev jag inte förvånad när jag fick beskrivningen om vad deras slutproduktion ska handla om. Den lyder:
Hela föreställningen är typ ett "vi" som pratar. Detta "vi" speglar oss dansare i den situationen vi är i och hur vi skulle kunna tänka och drömma. Så all text är våra tankar, dåliga som bra fast på ett lite poetiskt sätt.
Vi lyfter hur vi alla baserar vårat liv och våran livsstil på drömmar. Om vi hade slutat drömma hade vi inte dansat inte gått denna utbildning, klarat oss genom vardagen med mera. Utan drömmar och fantasi hade våran värld inte funkat, men det är också ibland våra mardrömmar som stoppar oss. Risken med denna idé är att det blir ganska deep och ledsamt men förhoppningsvis gripande. Och att man då på nått halv poetiskt sätt försöker få publiken att sätta sig in i våran värld. I både de mörka stunderna å de fina stunderna, det glada och det brutala
Så allt är bara olika tankar från olika personer men formulerat i vi/oss/våran.
Här bevittnar vi en stark Vi och Dom-känsla. En känsla av överlägsenhet därför att "vi" följer våra drömmar, "vi" lider för våra drömmar och därför är "vi" bättre än "ni". Som sagt, sektigt. Min magkänsla bekräftades desto mer när jag fick läsa deras utkast/exempel av vad jag ska ta inspiration ifrån. Dom löd såhär:
Vi alla har något gemensamt
Men det är inte alla som kan
Framförallt inte alla som alltid kan
Om vi vågar kanske ni också vågar
Men vem vet ni kanske istället frågar
Frågar vad som gör att vi vågar
Utan mod hade vi inte stått här idag
Att vara fast där inne, instängd men frisläppt
Fantasin får flöda men utom vår kontroll
Tänk om det fanns en värld där alla drömmar var sanna
en värld där inget stoppade oss,
en värld där våra drömmar fick flöda fritt, dag som natt
Skillnaden mellan oss och er
Aa de skulle ni bra gärna vilja veta va?
Det som skiljer oss från er är att vi aldrig slutade drömma
Även om våran vardag ibland känns som en mardröm
Så gav vi aldrig upp den drömmen vi en gång hade
Den drömmen som nu bara växer och växer
Den växer nog snart förhoppningsvis såpass mycket att de en vacker dag blir verklighet
Och när den dagen kommer då är vi redo
Så redo
Detta är som sagt deras blotta utkast och jag har stor respekt för att dom skriver när det inte alls är vad dom brukar göra.
Hur som helst skrev jag en lång feedback på detta, ska bespara er den men här kommer en samanfattnig.
Först och främst ifrågasatte jag genren. Jag är blott en hobby-skrivare men har ändå koll på att poesi använder mycket bildspråk. Såg inte så mycket av just det och gav därför små exempel hur man skulle kunna addera det till vad som redan skrivits. Tog mig friheten att göra lite radbyten också för betoningens skull. Ha i åtanke att detta bara var något jag slängde ihop för exemplets skull och inte med tanken att det skulle bli något av det:
Tänk om det fanns en värld där alla drömmar var sanna
en värld där inget stoppade oss,
en värld där drömmar fick flöda
fritt, dag som natt
En plats där tankar blir till färger
Och varje steg målar himlen ny
Där rädslan smälter bort i gryningen
och hoppet viskar: allt är möjligt nu
Där tiden inte mäts i timmar,
utan i känslor vi vågar känna,
och varje andetag påminner oss
att vi redan är där
vi måste bara våga se det
Jag gav även feedback kring att förtydliga vilka Vi-et är. Bad dom fundera vad de vill att läsaren/publiken ska känna gentemot sagt "vi" för just nu är "vi" lite kaxigt och nedlåtande. Formulerade min feedback kring det som följer:
Ni-perspektiv måste man vara försiktig med då man talar direkt till läsaren/lyssnaren. Det kan tas personligt oavsett om det är positivt eller negativt. Folk gillar inte att bli satta i boxar, så var försiktig med vad man antar om Ni-et. Vilka är Ni-et ni skriver till? Är det en specifik grupp ni riktar er till eller är det alla som inte är ”vi”? Hur vill ni att Ni-et ska reagera? Vad vill ni att ni-et ska känna gentemot er? Respekt? Irritation? Sympati?. Ordvalen är noga för att kunna påverka detta.
Hade även massvis av annan feedback, både positiv och negativ, men bildspråk och ton va the main ones liksom.
Efter jag fått ta del av Fryshusets vision för texterna var det dags för mig att skriva egna. Gjorde 4 av 12 texter till föreställningen (mitt exempel på bildspråk inräknat då de valde att ta med även det). De övriga tre texterna la jag ner lite mer tid och energi på, försökte stanna upp och reflektera under processerna. Detta är vad jag fick med mig.
Text 1- Visselpipan
Ledorden jag fick för denna text var: Inne i sig själv, trött, tom, monotont, naket, helt slut. (Denna text kanske inte ens behöver handla om en dröm utan mer dedär med att ha slut på fantasi, slut på ork och inte ens kunna drömma. Man bara går på autopilot).
De delade även med sig av ett klipp när de repade dansen vilket var hjälpsamt. Jag fastnade vid låten (återkommer med namn på den) då den påminde mig om vatten. Det i sin tur påminde mig om en dikt av Werner Aspenström. Jag har verkligen gjort mitt yttersta för att hitta den igen utan större lycka. Har för mig att den heter Visselpipan och de första raderna i dikten jag skrev var starkt inspirerad av mitt minne av Visselpipan, kanske rent utav plagiat. Kan inte veta säkert då jag inte hittar den igen. Hur som helst skrev jag ned raderna som följer:
Den som ensam från sin sköra båt faller i havet
ska blåsa i pipan som hör till västen.
Förhoppningen är att någon ska höra ljudet
och trots varningen som går ut i radion
ge sig av, ut över det stora vattnet.
Med detta avklarat insåg jag fort att jag inte kan förlita mig på (eventuellt) plagiat resten av mitt liv och påbörjade därför en ny process. Eftersom det är bildspråk började jag med att försöka framkalla lite bilder i huvudet med hjälp av ledorden jag fått. Listan på bilder/ord har ni här:
Autopilot, radiostyrd bil
Stilla vatten fast liksom obehagligt stilla
Taklampan flickar med pulsen, bekanta sätt att andas
En formlös varelse kvar i ett tomt rum, tom planet
På golvet ligger allt på hög
Kallt och blekt, lite som ett lik
En pincett som sticks ner i en påse, färger som blandas ihop
En skog fylld av lamslagna djur
Listan blir som en liten dikt i sig ser jag nu, men jag tackade faktiskt vänligt men bestämt nej till många av mina förslag. De föll ner i den klassiska fällan för många av mina tankar: den ökända cringe-fällan. Bilr en tanke fördömd som cringe ska den skratta sig lycklig om den någonsin ens får se solens ljus. Arbetar aktivt emot cringe-fällan men det är fan ett hästjobb. Fastnade doch vid stilla vatten och blek hud. Såg typ ett lik som flöt i stilla vatten framför mig. Och så föddes nästa rad
Skapa din egen webbplats med Webador